Blodsockerlarm gör normal fysiologi till hälsoproblem

Blodsockerkurvan har blivit vårt nya hälsolarm. Kurvor, toppar och rusningar presenteras som om varje svängning vore ett problem. Det är vilseledande. Hos friska människor är en blodsockerkurva ett tecken på helt normal fysiologi – inte på ohälsa. Blodsockret ska gå upp efter att vi ätit. Det är själva poängen. Ändå sprids budskap om att toppar inom normalnivåerna är skadliga, inflammatoriska eller ett tecken på att kroppen inte fungerar som den ska.

Det offentliga samtalet om blodsocker har helt spårat ur.

Idag räcker det med upptäckten av en stigande kurva efter lunch för att vissa influensers ska tala om inflammation, metabol stress eller att kroppen ”inte fungerar optimalt”. Trots att detta har skett i alla kroppar sedan urminnes tider.

För att prata seriöst om blodsocker behöver vi skilja mellan två vitt skilda grupper: personer med någon slags diabetes och personer utan diabetes. När dessa grupper blandas ihop blir resultatet otydligt, dålig journalistik och felaktig folkhälsokommunikation. Det borde vara helt centralt att den som ger mat- och hälsoråd behärskar normala fysiologiska variationer i blodsockret. Förvridningen av blodsockerkurvans roll är ett tydligt exempel på när så inte är fallet. Inledningsvis: variationerna i en blodsockerkurva inom normalgränserna är inte skadligt för friska. Det är annorlunda för dem med någon slags diabetes. Här förklarar jag.

Kroppen gör ofta exakt det den ska göra Hos friska reglerar kroppen blodsockret automatiskt. Efter en måltid stiger det, bukspottkörteln frisätter hormonet insulin och nivån sjunker igen. Helt normal fysiologi och metabolism.

Det är inte ett fel i systemet – det är systemet.

Det betyder inte att all mat påverkar oss likadant. Måltidens sammansättning spelar stor roll för hur snabbt blodsockret stiger och sjunker, hur länge mättnaden håller i sig och hur vi mår timmarna efteråt.

Två frukostar visar skillnaden ganska tydligt

FRUKOST 1, en snabbare måltid

• juice

• bröd bakat på siktat mjöl, matfett, ost och marmelad

• sötad yoghurt med söta flingor

FRUKOST 2, en mer långsam måltid

• fullkornsbröd, matfett och ost

• yoghurt med bär och nyckelhålsmärkta flingor

• kokt ägg och kanske en klick kaviar

Båda måltiderna innehåller kolhydrater som påverkar blodsockret. Men måltid två innehåller mer fullkorn, fibrer och protein. Det gör att blodsockret stiger långsammare och att mättnaden håller längre.

När måltiden domineras av snabba kolhydrater och innehåller mindre protein, fett eller fibrer kan kurvan bli brantare. Blodsockret kan tillfälligt nå 9-10 mmol/l. Kroppen svarar då med insulin som sänker nivån igen. När blodsockret då sjunker snabbt sätter suget in vilket är något annat än hunger. Men även här hjälper kroppen till att blodsockret inte sjunker för lågt genom utsöndring av hormoner som höjer blodsockret, bland annat glukagon, kortisol och adrenalin.

Att kurvan stiger till dessa nivåer under kort tid för att sedan snabbt sjunka igen med ökat sug av sött och fett är bra att undvika. Anledning? Risken för att suget sätter in och valet av mindre hälsosam mat ökar (läs hellre en chokladboll än en frukt), är ett av de tydligare. Trötthet och avsaknad av aptit blir också en naturlig konsekvens någon timme senare för då är blodsockret på väg upp igen. Chokladbollens förtjänst. En ytterligare anledning att undvika ett svängande blodsocker är att att man lätt kan bli lättirriterad när blodsockernivån är låg. Lite kolhydrater hjälper till att ändra på det. Med fibrer förslagsvis.

Att ha ett jämnt blodsocker utan mycket snabba toppar och dalar är att föredra då man håller sig mätt längre, blir inte sugen på mat som oftast innehåller mycket fett och socker, dvs för mycket kalorier. Men, det går ändå inte att jämföra snabba blodsockertoppar hos friska med det som sker vid diabetes.

När blodsocker faktiskt är ett problem

Betydelsen av blodsockerkurvan är något helt annat vid prediabetes (= ett tillstånd som föregår utvecklandet av diabetes typ 2) och typ 2-diabetes. De kännetecknas av låg insulinkänslighet vilket kan bero på inaktivitet, övervikt och ärftlighet. Var för sig eller tillsammans. Typiskt för insulinresistens och nedsatt glukoskontroll är att blodsockret förblir höga längre. Nivåerna kan vara allt mellan 8 och 16 mmol/lit. Där finns de verkliga riskerna. Höga blodsockernivåer över tid kan skada blodkärl, njurar, ögon och nerver.

Typ 1-diabetes är ytterligare något helt annat. Det är en autoimmun sjukdom där kroppens insulinproduktion slås ut. Insulin måste tillföras utifrån för att överleva. Här är blodsockernivån central varje timme, hela dygnet och kan ibland stiga till mycket höga nivåer (över 20 mmol/lit) eller sjunka till farligt låga nivåer (under 3 mmol) med medvetslöshet som följd. Det är inte det vanliga men då kroppen inte kan reglera sitt glukosintag med insulin är svängningar en konsekvens. Här kommer tekniken in. För många med typ 1-diabetes har kontinuerlig glukosmätning, CGM (läs: liten knapp på armen), varit revolutionerande. Tekniken visar nivåer i realtid, varnar vid farligt låga värden och hjälper människor att dosera insulin rätt. Den räddar liv, ökar livskvaliteten och minskar komplikationer, komplikationer som är desamma som vid typ 2.

Kroppens normala fysiologiska respons

Att tala om ”blodsocker” som om allt vore samma sak är ungefär som att tala om ”feber” utan att skilja på influensa och blodförgiftning.

Att jämföra en normal höjning av blodsockret som skadligt är ungefär lika sant som att bedöma en pulshöjning vid fysisk aktivitet som risk för blodpropp eller hjärtproblem.

Okunniga på sociala medier gör normal fysiologi till alarmism Sociala medier har förändrat sättet vi pratar om hälsa. En dramatisk blodsockerkurva efter en måltid blir bra innehåll i ett flöde. Bilder på stigande kurvor, varnande rubriker och förenklade slutsatser får stor uppmärksamhet. Jag vill påstå att det är direkt skadligt för mottagarna. Mottagare som många gånger verkligen vill hitta sätt att leva bra men möts av ej evidensbaserade sensationsdrivna budskap.

När någon som inte behärska grundläggande kunskaper i fysiologi och metabolism påstår att en normal blodsockertopp efter lunch är dramatisk, skapas lätt en bild av att kroppen misslyckas när den i själva verket gör precis som den ska och alltid har gjort.

Vi som skriver och kommunicerar om hälsa påverkar människors beteenden. Alarmistiska budskap utan grund leder till rädsla för mat, överdriven självövervakning och fokus på detaljer i stället för helhet. Hälsa riskerar att reduceras till att kontrollera siffror och kurvor i stället för att handla om rörelse, sömn, återhämtning och långsiktiga levnadsvanor.

I sammanhanget ska nämnas att sjukligt höga blodsockernivåer och svängande blodsocker utanför gränsvärdena (alltså vid diabetes av nån sort) kostar samhället cirka 12 miljarder SEK årligen, endast komplikationer inräknade. Den totala samhällskostnaden ligger runt 34 miljarder SEK/år. Även om komplikationerna i dag har minskat mycket, bara de senaste 30 åren är mätning av blodsockret fortfarande A och O. För de som inte har diabetes är det betydligt mer relevant att diskutera sömnbrist, stillasittande, rökning, övervikt och brist på rörelse än att skrämma friska människor med en normal reaktion efter maten.

För en frisk person fyller CGM-mätare sällan någon verklig medicinsk funktion. Lika lite som att så kallade detoxkurer skulle rena kroppen då levern och njurarna renar kroppen.

Mer rörelse. Bättre sömn. Mindre stillasittande. Mer fullkorn, fisk, baljväxter och grönsaker. Mindre salt, söta drycker och godis och rimliga portionsstorlekar ger betydligt bättre effekt

Maria Sitell Leg. dietist Har diabetes typ1 sedan 48 år.

www.matochopinion.se

Följ gärna på Instagram för fler svar på myter om mat och hälsa. @matochopinion­_mariasitell